Herre min je vilken minnesresa jag fick nu när jag hittade denna gamla sidan 😉 Fint att läsa om Dunder men samtidigt sorgligt. Han var 3 år när han sprang av sitt korsband och när han var 5 år var vi tvungna att skicka honom till himmelen. Tror tyvärr att det första dygnet hos veterinären, när han inte blev opererad pga stressmage, satte spår i honom. Han tillfrisknade från sin skada rent fysiskt men litade efter det aldrig mer på okända karlar. Vet att de hade ett tufft dygn med honom men vad som kan ha hänt låter jag vara osagt. Efter att ha kämpat några år med honom insåg vi att vi inte kunde lita på honom när det kom till nya bekantskaper. Barnen började bli äldre och hade kompisar som var långa och ”mörkröstade” och att lämna dem ensamma med Dunder var tillslut inte ett allternativ. Otroligt tråkigt.
I efterhand har vi också fått reda på att Dunders pappa avlivades i ung ålder pga aggressivitet. Ryktet säger redan innan vi köpte honom. Det förklarar ju varför vi aldrig fick träffa honom 🤔 Så var noga när ni köper hund och träffa bägge föräldrarna. De genetiska arvet är svårt att komma ifrån.
Mycket vatten har sedan runnit under broarna.
Från att ha alla fyra barnen hemma har nu tre flyttat ut. Två har egna barn så fyra små barnbarn har det hunnit bli 💕 En ny liten fyrbent pälskling har flytta in. Denna lilla damen väger dock bara 8 kg fullvuxen så vi minskade ner storleken på hund typ 44 kg 😉
Det blev väldigt lugnt ett tag här hemma och när vi fick frågan om vi kunde tänka oss att bli familjehem åt en liten så backade vi efter lite betänketid tillbaka några år och är numer småbarnsföräldrar igen.